barndomsvän
chipsen är slut, det var gott.
Jag ligger nu i min säng och tänker på min barndomsvän.
Min bästa barndomsvän.
Vi var bästisar! Bästaste bästisar.
Första gången vi träffades var hos min dagmamma, dagen jag
börjat hos Märta (dagmamman). När jag och mamma flyttat till
Dalsland för min föredetta halvpappa (will always bee) bodde här.
Jag hade inte varit hos Märta många dagar innan en annan dagmamma
i trakten blev sjuk och hennes dagbarn fick komma till oss hos Märta.
Ett av barnen var Bea, Beatrice Allgulin. Min bästis.
Åh herregud vad vi var blyga för varandra!
Men med tiden flätade vi oss samman mer och mer. Det var vi två i många
många år. Vi gjorde mycket tillsammans under alla åren.
Men tiden gick och vi på något sätt och vis växte ifrån varandra
och vi fann oss vänner på andra vägar och andra intressen..
Men trots det, så har vi alltid funnits där för varandra. Alltid!
För något år sedan hände en tragisk tragedi i Beatrices liv och
hon miste en familjemedlem. Jag tänkte att jag skulle låta henne
vara, att hon skulle få sig tid för sig själv och att jag skulle höra
av mig till henne när hon fått lugna sig och det jobbigaste lagt sig.
Det var svårt, jag viste inte vad jag skulle säga, men jag ville visa
att jag brydde mig och jag hörde av mig. Då fick jag veta att att jag
inte hade hört av mig hade tagit på henne hårt och det gjorde henne
ledsen, trots att vi inte haft den nära kontakten på flera flera år.
Då förstod jag, att tiden då Beatrice behövde mig var inte nu, det var då!
Det var då, då det var som jobbigast, det var då hon behövde mig, det var
då hon ville veta att jag fanns där för henne!
Att någonting så hemskt ska hända i ens närhet, det tror man aldrig.
"Det händer inte mig." Ellerhur?
Men Beatrice, min beatrice, henne ska det hända igen...
Hon miste sin vän, en av sina närmsta vänner natten till annandagen.
HUR FAN kan Gud eller vemfan det nu är som styr och ställer över
våra öden göra en sådant beslut?! HA?! Hur faaan?!
Beatrice, hon var min lilla pärla hon, hon kommer alltid vara min pärla.
Denna gången hörde jag av mig när jag hört vad som inträffat och
det var behövligt och uppskattat.
Jag tänker på dig hela tiden Bea.
Jag älskar dig och du vet att jag finns här.
♥
det var skönt att skriva av sig lite.
later!
