usch fy & blä

det är vid sånahär tillfällen man verkligen känner hur ensam man är när man flyttat hemifrån.. att det bara är mitt namn som står på brevlådan. Jag tycker inte synd om mig själv, jag skyller på mig själv, det är nog bättre så. känns det som. nu är sandra här hos mig, det känns bra iallafall. jag längtar inte tills den dagen jag sitter här själv.. men det måste jag lära mig det med. tyvärr. jobbigt men sant. man kan ju alltid hoppas på att saker blir bra igen, sålänge hoppet lever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0